Brunettbecca

på att kämpa så mkt! det har pågått för länge nu. min energi har tagit slut. fantastiska saker har hänt, sånt som jag aldrig trott ska hända. och jag vet nu att jag duger
jag duger faktiskt, till och med jag klarar det. det är inte bara perfekta människor som kan, alla kan för jag kan! nått som var mycket då är så lite nu, och jag behöver bara mer och mer närhet. jag behöver den där kicken som säger att jag faktiskt duger. för jag gör det och det ska jag alltid komma ihåg
jag har nått ett av mina största mål i livet! och när jag gjort den en gång behövs det bara mer för att kunna behålla den stolta stunden! jag trodde jag kunde leva på det för alltid, men jag vill ha mer!

varför kan jag inte bara fortsätta och hitta någonting som gör mig happy? för det är jag en stund undertiden och någon dag efter, men sen blir dt vart och jag sjunker även om jag alltid har i baktanken. jag duger. elr?