fandå!
jag har mensverk och mår illa! hatar denna vecka!!! jag orkar inte gå ut och gå idag, så jag får väl bara äta nyttigt och städa mitt rum, bajsvecka!! :(
idag kommer i alla fall jasmin hit, det ska bli mysigt att träffa henne. hon och jag har vart kompisar så jävla länge! så ballt att man kan hålla ihop så länge. hon är ju två år yngre än mig oxå, vilket har gjort det lite knepigt ibland. vi höll på att bryta kontakten oxå när hon flyttade från solna. men det gjorde vi inte, och jag är så tacksam för det. jag kommer ihåg en gång på svenskan så skulle man redovisa om någonting, ochjag var inte förberedd alls. så jag ville göa sist för då kanske ja inte skulla hinna redovisa. men då gick frida upp och berättade om Alba om deras vänskap och så. elr man skulle berätta om en person som betyder mycket för en. och då fick jag en idé och ställde mig upp och sa att jag ville redovisa. så berättade jag hela vår resa, om hur mkt vi har gått igenom. det var under den tiden vi gled isär, men vi hade börjat försöka hitta tillbaka till varndra. när jag beättade det började jag helt plötsligt gråta, och fick nattis och några att gråta, till och med min lärare. och jag var inte berädd på att börja gråta, men då förstod jag verkligen hur mycket jag sakna henne och hur mkt hon betyder för mig

jag bjuder på denna gamla bild på oss två, för typ aslänge sen! love u bästis
idag kommer i alla fall jasmin hit, det ska bli mysigt att träffa henne. hon och jag har vart kompisar så jävla länge! så ballt att man kan hålla ihop så länge. hon är ju två år yngre än mig oxå, vilket har gjort det lite knepigt ibland. vi höll på att bryta kontakten oxå när hon flyttade från solna. men det gjorde vi inte, och jag är så tacksam för det. jag kommer ihåg en gång på svenskan så skulle man redovisa om någonting, ochjag var inte förberedd alls. så jag ville göa sist för då kanske ja inte skulla hinna redovisa. men då gick frida upp och berättade om Alba om deras vänskap och så. elr man skulle berätta om en person som betyder mycket för en. och då fick jag en idé och ställde mig upp och sa att jag ville redovisa. så berättade jag hela vår resa, om hur mkt vi har gått igenom. det var under den tiden vi gled isär, men vi hade börjat försöka hitta tillbaka till varndra. när jag beättade det började jag helt plötsligt gråta, och fick nattis och några att gråta, till och med min lärare. och jag var inte berädd på att börja gråta, men då förstod jag verkligen hur mycket jag sakna henne och hur mkt hon betyder för mig

jag bjuder på denna gamla bild på oss två, för typ aslänge sen! love u bästis
Kommentarer
Trackback